It's just a fanny thing..

Alla som känner mig vet att jag är väldigt lättroad och har en sjukt kul, men ganska barnslig humor =)  Jag kan se samma klipp på youtube 37 gånger och fortfarande tycka det är fruktansvärt roligt fastän ingen annan tyckte det var kul ens från början. Det ser jag faktiskt som en av mina bästa egenskaper, att jag kan ha kul åt ingenting.

Det är nog därför jag kommer så bra överens med Juliette och Baptiste också, för att jag har barnasinnet kvar! (gosh vilket töntigt ord). Jag har iaf väldigt mycket gemensamt med dem:

*  jag skrattar alltid när Juliette pruttar, även vid matbordet

* jag äter samma flingor som Baptiste - coco pop rocks (barnflingor där man alltid får en leksak)

* jag skrattar alltid åt Juliettes skämt som ingen annan skrattar åt, möjligtvis för att de är just så väldigt tråkiga

* jag kom på mig själv med att sitta och diskutera pokémon-kort med Baptiste, och Baptiste sa till Christoffer att jag tycker det är kul med pokémon och ni skulle sett blicken jag fick. (nää så kul är det faktiskt inte..bara för att ja kommer ihåg vad alla heter och vad de har för specialiteter)

* alltid när barnen får skäll vid matbordet för att de är för jobbiga och sitter och fular sig, får jag alltid anstränga mig för att sluta skratta lika mycket som dem och se lika allvarlig ut som föräldrarna

* ikväll när vi lekte kurragömma var jag minst lika entusiastisk som barnen (som är 6 och 10 år).

Och ja, jag tycker faktiskt att det är en bra egenskap att vara lite småtöntig ibland. Att se barnens ögon lysa av glädje när jag garvar lika mycket åt deras pruttar som dem, medan jag säger "usch, sådär gör man inte äcklos", gör att man ändå bara ser glädjen, och inte vad som orsakade den.

Weird? Don't worry, I can take it  :)



p.s Jag kan ju säga till dem som tror att jag förespråkar att man ska prutta vid matbordet, att så inte är fallet. Men när det väl händer och barnen skrattar som tokar kan jag inte låta bli att dra på smilbanden, bara det inte luktar för mycket