It's just a fanny thing..

Ingen kan väl ha undgått lägenhetsbranden i Rinkeby i lördags kväll där 6 personer omkom, varav 5 var barn. Jag tycker det är för jävligt, vilket helvete det måste vara för de kvarvarande i familjen. Själv kan jag inte tänka mig något värre än att mista en familjemedlem, än värre sex stycken. Så mina tankar går till familjen, även fast jag inte kan sätta mig in i situationen helt och fullt så kan jag iallafall försöka.

Men en sak har jag en aning svårt för när det gäller efterdebatten om säkerhet osv. Nu har man kommit på att det kanske var dumt att säkerhetsbeskrivning (vad man ska göra vid en brand etc) bara står på svenska, utan att man skulle ha det på olika "invandrarspråk" också. Det är bara så typiskt Sverige. Eller visst är det väl Sverige vi bor i? Där man talar svenska? Där man, för att så snabbt som möjligt kunna bli en del av det svenska samhället där man ändå är välkommen, bör lära sig att behärska det svenska språket så pass att man kan förstå säkerhetsbeskrivningar?

Är det inte personligt ansvar vi talar om här? Om man inte har lärt sig svenska så bra än så kan man ju fråga hyresvärden eller liknande, jag menar, det finns möjligheter, och det vet man om, man måste bara välja att se dem.

Om jag flyttade till ett annat land skulle jag göra mitt bästa för att bli en del av samhället, och samhället är till stor del uppbyggt av språket. Man kan iallafall lära sig the basics, eller är det för mycket begärt?

Klart som fan att man hamnar i utanförskap om man inte ens försöker bli en del av helheten. Jag säger inte att det är lätt, inte alls, jag har själv bott utomlands så pass lång tid att jag vet att det är riktigt svårt att lära sig ett nytt språk bara så där. Allt jag begär är att man försöker.

Det är det väl värt?