forbidden to remember, terrified to forget
egentligen sitter jag här med jättemycket att säga men vet inte vad jag ska skriva. Ibland är det så att allt det som en gång var bara kommer upp igen utan att man kan hindra det, för att slap you in the face. Och så sitter man där med tusen tankar men kan inte greppa någon, man vet känslan men kan inte beskriva den, man är överallt och ingenstans och vet inte hur man ska landa.
en landningsbana, någon?
Och när man tänker på det som en gång var, blir det nästan automatiskt att man tänker på det som komma skall. Fast det är ju lite värdelöst för det vet man ju ändå inte. Man hoppas och man planerar. Mest hoppas. För det är lättare att hoppas än att planera bara för att när man hoppas, får man allt man vill utan ansträngning. Tanken. Drömmen. Var är jag på väg? Dit jag planerar att jag ska? Man får väl hoppas..
en karta, någon?
Kommentarer
Postat av: Johanna
typ samma sak satt jag och tänkte på igår. kände mig helt lost och allt va skit. man har såna dagar.
jag finns här om du vill filosofera av dig! hihi, ddu är bäst! man får lita på hoppet ibland :)<3
Postat av: Maaaalin Mögel
raring! det kommer att lösa sig, det gör det alltid<3 men det är sällan någon tröst jag vet, men det är bara att försöka se det positiva i det du har istället för att se det negativa i det du inte har liksom<3
Trackback
