dont let anyone in
Jag är en sådan människa som har svårt att släppa ner garden helt. Visst, jag kan vara trevlig, prata och umgås, men det ska mycket till för att jag ska lita på någon, ge personen av mitt förtroende, att erkänna mig sårbar. Varför är det så? Jo, därför att jag gång på gång på gång får bevis för att jag ska inte släppa på garden, jag gör helt rätt i att inte släppa in. Jag gör rätt i att ständigt vara beredd på att slå tillbaka. Gör rätt i att underhålla muren jag så noga byggt upp.
Men jag är jävligt trött på det. Så trött, så trött. Och jag hoppas att det någon dag kommer någon som kan slå ner min gard, men utav kärlek, på riktigt. Men när det händer, kommer jag vara så klok att jag inser att nej fan, det är okej, du kan slappna av, you can let go this time? Just nu känns det väldigt långt borta.
Folk säger en sak- och gör en annan. Logiken sprudlar. Nej, jag fortsätter att hålla på garden. Håller på mitt hjärta. Det är bäst in one piece.
// fancy
Kommentarer
Postat av: johanna
jag är lite likadan...
jag förstår att det är jobbigt, men en dag kommer det att kännas "rätt". Jag tror inte att det är något man planerar. Måste bara lära sig att lyssna på sig själv när de känns rätt och fel.
Glad att du är min vän iaf! En av få som jag litar på<3<3<3
Trackback
