mob-trouble
Nyss hemkommen från en heldag på jobbet! Känner mig som en flottig äcklig chili cheese som legat i frityroljan för länge. Så jag överväger att ta en dusch. Men bara kanske liksom.
Imorse (eller ja, kvart över elva) åkte jag till jobbet i godan ro. Jobbade ett tag, sen när det blev lugnt gick jag för att kolla mobilen (typ hur populär jag var). MEN. Mobilen låg inte i nån ficka. Inte i väskan. Inte på golvet. Inte i papperskorgen. Inte bland smutstvätten. OH NO.
Nej. Den befann sig alldeles ensam på köksgolvet hemma med laddningsgrejen i.
Är ni också sådana att ni blir alldeles stissiga om ni inte har mobilen med er? Det känns som att en bit av en på något sätt fattas, som att man har glömt att ta på sig bh typ. Gosh!
Sedan kom jag att tänka på hur löjlig jag faktiskt var som kände mig lite nude utan mobben. Det där var ju bra övning! Man borde öva sig själv i att stänga av mobilen en liten stund varje dag, eller iallafall vänja sig av med att alltid vara nåbar. Till och med när jag sitter och skiter på toan och det ringer stressar jag upp mig och drar papperet fort som fan bara för att jag ska hinna svara. SHIT liksom. Skit färdigt god dammit, personen som ringer har nog förståelse för det, de har liksom been there, done that, om man säger så.
Dagens insikt. Du behöver inte alltid kunna nås, det blir bara ännu en stressfaktor.
Nu, dagens idolavsnitt på tv4.se. Jag måste ju vara insatt i det senaste så att jag kan diskutera med Sara som sitter och väntar på msn. Dah.
// fancy
Kommentarer
Trackback
